Manchester United vs Wolverhampton - My verdict

Så sitter man här igen, i 90' minuten och känner sig lugn. Jag litar på grabbarna från Manchester, ingen fara säger jag högt för mig själv. Vi vinner. Och visst gör vi det. Kanske är man bortskämd när man håller på United. Du vet vad du får för pengarna, det är alltid någonting tillbaka och man är sällan missnöjd. Efter matchen mot ett stark krigande Wolves som var värda minst 1 poäng, om inte alla 3 (Fletchers otroliga miss), där sista 5' minuterna var ändå höjdpunkten för fotbollsälskare känner jag mig ändå oförskämt nöjd. Och med allt rätt, vi är 2 poäng bakom Chelsea som möter "on-form" Liverpool imorgon.


Fruktansvärt kul att se Owen Hargreaves namn i laguppställningen för första gången på över 2 år. Tyvärr blev det inte den askungen saga som Sir Alex och alla vi andra hade hoppats på. Hargreaves medverkan varade bara i 4' minuter innan den förre engelske landslagsspelaren tog sig för sin baksida och hans comeback slutade i en katastrof. Matchen i sig i första halvlek var inte heller någon höjdare och de chanser som skapades var oftast ofarliga eller tama. 

Wolves stod upp bra mot United, bättre än senaste matchen som fick ett minst lika snöpligt slut, och var bättre i första halvlek även om resultat tavlan visade 1-0 för hemma laget. Wolves var aggressiva och pressade oss högt i banan och hade några hyfsade lägen, bland annat Milijas skott som styrdes precis utanför stolpen av Vidic. Van der Sar låg i andra hörnet och hjärtat var i halsgropen men 0-0 stod sig till den 45' minuten.


Mål! 45' minuten. Luriga Sydkoreanen Ji-Sung Park har smugit sig in i planen från höger och får en utmärkt passning från Fletcher och sätter utan problem 1-0 när Hahnemann går åt fel håll.


Andra halvlek visade inga tecken på att skilja sig avsevärt från den första och det var inte förrän Mick McCarthy kastade in förre Manchester United spelaren Ebanks-Blake och Steven Fletcher som Wolves på allvar kom in i matchen. Det tog bara 2' minuter innan Ebanks-Blake hade kvitterat och chansningen från McCarthy visade sig ge bra utdelning. 


Mål! 66' minuten. Nyligen inbytta Ebanks-Blake skjuter rappt ett vänster skott efter att ha dribblat sig förbi Vidic och Van der Sar hinner inte knipa ihop benen och bollen går in mellan dem. Ebanks-Blake visar ingen större glädje, kanske av respekt för sin förra arbetsgivare, men oavsett är det kvitterat och frustrationen både syns och hörs på Old Trafford.  


Sir Alex ville inte vara sämre med bytena och som vi alla såg saknades inspirationen och viljan hos vissa av spelarna idag och inbytte portugiesen Bebé fick se sig utbytt igen till förmån för Macheda och O'Shea "high fivade" Scholes. United började sakta sakta nöta ner Wolves som tappert slog ifrån sig och McCarthy på bänken var nog den mest engagerade på hela arenan. Hernandez frustration visade sig när han billigt och fult ville få straff i den 82' men det hela slutade med att mexikanaren blev varnad.  

Mål! 93' minuten. Som en blixt från klar himmel avgör Park matchen med en underbar solo prestation och den outtröttliga koreanens eviga slit ger resultat. Park viker in från höger och avancerar utan motstånd. Alla väntar sig att han skall släppa bollen men när han kommit tillräckligt långt in i Wolves straffområde avlossar han ett överraskande dolt vänsterskott och Hahnemann kan bara kolla på när bollen glider in och 2-1 skrivs Ji-Sung Park.


Vad vi tar med oss:
- Vi är bara 2 poäng bakom Chelsea och visar upp en ohyggligt bra form
- Sydkoreanen har värmt upp, nu finns det inget stopp på honom
- Sent avgörande, stark lagmoral och höga huvuden på Old Trafford


Argast på Old Trafford: Som vanligt, Mick McCarthy


Glory Glory Man United / Andreas