Grattis Edwin Van der Sar - 40 and still going strong

Ett stort grattis till vår fantastiska målvakt Van der Sar som den 29 oktober fyllde 40 år. Vår fantastiska målvakt som agerar med lugn, auktoritet och två fantastiskt bra fötter har många bra år bakom sig men också förhoppningsvis framför sig. Den holländske målvakten som har spelat i United sedan 2005 har bara blivit bättre och bättre de senaste säsongerna och bortser man från blundern mot West Bromwich hemma (2-2) är det sällan som "The Jolly Green Gigant" som han också kallas gör bort sig eller skapar oro i försvaret.


Van det Sar som representerat det holländska landslaget vid 130 tillfällen har tidigare spelar för Ajax (1988-99), Juventus (1999-2001) och Fulham (2001-2005). När han kom till United 2005 hade vi haft en mängd olika målvakter som försökt ersätta vår tidigare stormålvakt, den enorme Peter Schmeichel men alla hade misslyckats, vissa mer och andra mindre.

Med Van der Sar mellan stolparna och stabila mittbackar som Ferdinand och Vidic började United täta ordentligt bakåt och tog hem ligan året efter holländarens ankomst. Så följde även de två nästkommande åren och Van der Sar hade lika stor del i liga gulden som någon annan spelare. Allt sedan sin ankomst har han uppskattats av fansen, spelarna och Sir Alex och än så länge har Van der Sar inte gett några indikationer på att lägga av. Och med tanke på att han fortfarande är bland världens bästa målvakter hoppas jag han fortsätter länge till.


Glory Glory Man United / Andreas

Fletcher om titelracet

En av våra allra bästa spelare de senaste åren, har som vanligt inlett säsongen i ett rasande tempo och slutar aldrig jaga sin motspelare. Darren Fletcher har blommat ut och blivit en av Premier Leagues bästa mittfältare. Han är en två-vägsspelare som förfinat sin teknik, blick och vuxit med de antal matcher han fått spela. Fletcher som nu ses som en av Uniteds viktigaste spelare är en av Sir Alex absoluta favoriter och rankas som bland de tuffaste och svåraste spelarna att möta. 

Efter gårdagens match mot Tottenham där den stora snackisen handlade om Nanis 2-0 mål där domarens att vara eller att inte vara i centrum sade Fletcher så här om hur han uppfattade situationen:

"I knew that the referee hadn't blown for a foul and the ball was still in play," he said. "The goalkeeper had a bit of a misunderstanding, he's put the ball down and Nani's put it in the back of the net". - Darren Fletcher

Vi ligger 5 poäng efter Premier League ledaren från London, Chelsea, och har betydligt sämre målskillnad, men med de senaste matchernas avgöranden, där vi lyckats med bedriften att punktera matchen snarare än tappa den ser det spännande ut igen, och Chelsea är inga övermän. Blackburn bjöd på bra motstånd i helgen och Fletcher menar på att fokus inte skall ligga på ligaledaren, utan hos det egna laget.

"We can't control what Chelsea do, we can only control what Manchester United do. That's always been said by the manager and the players, so we were fully concentrated on the game and we wanted three points so we could keep going on the little run that we've started". - Darren Fletcher

Det Fletcher talar om är både viktigt och sant, och med den positiva trend som är igångsatt ser Premier League ut att hållas spännande även under de nästkommande månaderna. Nästa match för oss är i Turkiet på tisdag då regerande mästarna Bursaspur väntar och vid seger är avancemanget vidare i Champions League säkrat.

Glory Glory Man United / Andreas

Manchester United vs Tottenham - My verdict

Med "The Bluebirds" nya låt, "I'll be there" fortfarande ringande i öronen beger jag mig till närmsta sportbar för att avnjuta ännu en bra engelsk match i det vackra lördagsvädret i Cardiff. Den tidiga matchen jag såg var mellan Cardiff City och Norwich, eller "The Canaries" som de kallas. Ett riktigt fågel mötet så att säga. Och visst kvittrade det till i nätet flertalet gånger, men det tar vi en annan gång.

Med en ännu viktigare match i antågande, ett toppmöte som gör att man kan rycka från lag som City, Tottenham och eventuellt W.B.A som på söndagen spelar en knivig match borta mot ett stark Blackpool tog vi oss an motståndet precis som jag hade hoppats på. Det fanns tempo, fart, löpningar och initiativ. Synd bara att Tottenham var lika imponerade och bjöd på en likvärdig insats första halvtimmen innan Kungen av försvaret, fältherren i backlinjen, Nemanja Vidic kunde knoppa in 1-0 och skicka nästan hela Old Trafford i ett glädjerus. 

Mål! 31' minuten. Perfekt inlägg av strålande portugisen Nani som inlett säsongen på ett övertygande sätt, och 1-0 var inte orättvist, även om det kunde stått 1-1 redan efter 8 minuter då både Park och Van der Vaart träffat stolparna.

Första halvlek var rolig att titta på, och mängder med chanser åt båda hållen gjorde att man hoppades på en bättre andra halvlek där vi kunde ta än mer kontroll över matchen. Hade det inte varit för vår äldste på planen, den sista utposten, hade Tottenham nästan kvitterat omgående då duktiga kroaten Modric fick på en bra halvvolley träff som Van der Sar tippade utanför. Den vindsnabbe Gareth Bale har hittat formen och om det inte vore för hans svaga höger hade Tottenham nog kvitterat en bit in i andra halvlek då ovan nämnde Bale lyckades slita sig loss men sköt en bra bit över med fel fot. Tottenham hade ätit sig in bra i matchen och Sir Alex lät sig inte imponeras av tröge bulgaren "Slapatov" på topp utan ersätta honom omgående med Scholes medan Brown fick ersätta Rafael och vi spelade mer en 4-5-1 än 4-4-2 uppställning. 

Som vi har vant oss vid över åren vet vi att ett mål alltid kommer efter 80' match minuten, och så var fallet även denna gång. Men att det blev mål, hur det blev mål och framför allt att det kunde bli mål är det nog ingen förutom domare Mark Clattenburg som kan förstå någonsin. Jag skall försöka ge min reflektion av målet och göra det så enkelt som det bara kan att förstå situationen. Annars rekommenderar jag http://www.youtube.com/watch?v=VnDufhH6xOw ifall ni själva vill se spektaklet i sin helhet.

Mål! 84' minuten. Nani kommer förbi Kaboul som rycker lite i tröjan och Nani faller enkelt. Clattenburg gör rätt och friar. I samma situation som Nani faller tar han bollen klart och tydligt med handen och Spurs får frispark. Gomes rullar fram bollen några meter som är så modernt inom dagens fotboll, Nani springer fram till bollen, tittar på domaren som visar att bollen är i spel, portugisen är inte sen att utnyttja läget och skjuter in den i mål och Clattenburg signalerar för 2-0. Linjemannen däremot vinkar för offside!? och de två inblandade svart-vit randiga männen har en konferens innan 2-0 skrivs på resultattavlan och trots Tottenhams vilda protester står Clattenburg fast vid sitt domslut. På tilläggstid kunde Nani sedan även gjort 3-0 men skottet tar i överkant på ribban.

Vad vi tar med oss:

- Mål efter match minut 80', det är stärkande, spännande och onödigt att vänta in i det sista, men vi är United, det är så här vi jobbar

- Chicharito och Nani visar grym form, hoppats resten av laget följer dem

- Turen är nu på vår sida, hoppas även detta håller

"The goal should definitely have stood because the referee has played on. 

It's the linesman and goalkeeper who have made the biggest mistakes."
- Sir Alex Ferguson


Glory Glory Man United / Andreas

Manchester United vs Tottenham - I siffror

Manchester United - Tottenham Hotspurs 2-0

Målskyttar
United: Vidic 31', Nani 84'
Totteham: -

Laguppställningar

United

Van der Sar

Rafael (65)-Vidic-Ferdinand-Evra

Nani-Fletcher-Carrick-Park

Hernandez (87)-Berbatov (64)

Avbytare: Kuszczak, Brown (65), O'Shea, Smalling, Scholes (64), Obertan (87), Macheda

 Tottenham

Gomes

Hutton-Gallas-Kaboul-Asso Ekotto

Lennon-Jenas (65)-Modric-Bale

Van der Vaart (77)

Keane (62)

Avbytare: Cudicini, Basson, Sandro, Kranjcar, Palacios (65), Pavlyuchenko (62), Crouch (77)

Varningar:

United: - 

Tottenham: Gallas, 17', Kaboul, 30', Modric, 87'

Publik: 75 223

Bollinnehav: United 50% - Tottenham 50%

Glory Glory Man United / Andreas

Inför Manchester United - Tottenham

På lördag väntar Harry Redknapps Tottenham och det är inte bara en sex poängs match där förloraren riskerar att få se Chelsea rycka ifrån. Det är också en match mellan två klassiska managers i Premier League med ambitioner att hamna högre upp i serie systemet än de gjorde förra året.

Inför toppmötet, där vi står på 17 poäng och Tottenham på 15 är kampen om andra platsen där Vi (17), Arsenal (17), våra värsta rivaler City (17), Tottenham (15), och överraskande nog West Bromwich (15) alla jagar serieledaren Chelsea (22). Inför möten med just lag som Tottenham blir det extra viktigt att vinna, för att de förlorar poäng samtidigt som vi rycker. 

United har vunnit de sju senaste årens möten på Old Trafford, och aldrig förlorat en match mot Spurs i Premier League på hemmaplan. Förra årets match slutade med en övertygande 3-1 seger, trots det sena avgörandet där evigt skadedrabbade Ledley King kvitterade i den 70' minuten innan matchens spelare, Nani gjorde 2-1 i 81' och Ryan Giggs definitivt avgjorde matchen med sitt 3-1 mål i den 86'.

Årets Tottenham är bättre än fjolårets och med succé förvärvet från Real Madrid Rafael Van der Vaart i storform blir matchen jämnare och svårare än vad jag hoppats. Med Rooney, Valencia, Giggs och Owen borta ser laget lite tunt ut och frågan är om Sir Alex väljer att spela Obertan eller Park på högermitten. När Wolves besegrades i torsdags luftades mängder med spelare och det troliga är att Sir Alex byter hela startelvan och ställer upp följande lag:

Van der Sar

O'Shea-Ferdinand-Vidic-Evra

Park-Fletcher-Scholes-Nani

Hernandez-Berbatov
Bänk: Kuszczak, Neville, Brown, Obertan, Macheda, Carrick och Gibson

Kommentar: Jag tror att det blir en jämnare match än på länge. Tottenham har fått smak på hur det är att vara bland de bästa lagen i England och vill fortsätta visa fjolårets 4:e plats inte var en tillfällighet. United å sin sida vill givetvis slå rivalerna Chelsea och bli det enda laget i England med 19 serie segrar i högsta ligan. Med heta spelare som Nani och framförallt Javier "Chicharito" Hernandez i laget har vi vad som krävs för att besegra Spurs imorgon och även om underskattning alltid skall beaktas är spelarna så professionella att något sådant inte borde förekomma. Mexikanaren, bulgaren och portugisen står för det offensiva kreationerna medan hårdjobbande trion Park-Fletcher-Scholes gör grovjobbet för United.

Mitt tips: Jag tror att vi vinner matchen med 2-0 efter en briljant inledande kvart där vi får 1-0 tidigt. Avgörandet kommer sent i matchen efter att Tottenham arbetat sig in men vi visar att de senaste matchernas sena avgörande stärkt oss och så blir även fallet i denna match. Fletcher och Berbatov gör målen.

Glory Glory Man United / Andreas

Gary Neville - Den femte spelaren över 600 matcher

I tisdags blev det ett faktum, vår en gång så elegante högerback, den förre engelske landslagsspelaren Gary Neville har anslutit sig till den exklusiva skaran av Manchester United spelare som gjort 600 matcher eller fler för vår anrika klubb.

Neville som bara har spelat för United är inte bara med i den exklusiva skara för vår klubb, han är också den högerback som har gjort flest landskamper i den engelska tröjan. Det säger en del om hans storhet. Neville är vår nuvarande trejde meste spelare i Unitedtröjan efter två andra klubb legendarer, Ryan Giggs och Paul Scholes. 

Andra legendariska spelare i Unitedtröjan med över 600 matcher är i ordning, Ryan Giggs, 847 matcher, Sir Bobby Charlton, 758 matcher, Bill Foulkes, 688 matcher och Paul Scholes, 653 matcher.

Neville debuterade mot Torpedo Moskva en sen novemberkväll 1992 då United spelade dåvarande UEFA Cupen (Europa League). Han var av den så kallade gyllene generationen, eller "Fergies pojkar". Han spelade tillsammans med Beckham, Giggsy, sin bror Phil, fälherren Scholes och Nicky Butt. 

Under säsongen 1994-95 blev han första valet hos Sir Alex då dåvarande högerbacken, Paul Parker blev skadad. Sedan dess har Gary varit ordinarie fram tills på senare år då han roterats med bland andra John O'Shea och Rafael da Silva. När Roy Keane lämnade United 2005 blev Neville utsedd till kapten och såg det som en stor ära att få bära bindeln för sitt favoritlag. 

Faktaruta:

Premier League matcher: 399

Mål: 5

F.A Cup matcher: 47

Mål: -

Ligacup matcher: 25

Mål: -

Europacup matcher: 117

Mål: 2

Övriga tävlingsmatcher: 13

Mål: -

Landskamper: 85 

Mål: -

 

Grattis Gary Neville och Glory Glory Man United / Andreas

Manchester United - Inte bara en fotbollsklubb

Det finns väl ingen som undgått att höra om de 33 tappra gruvarbetarnas öde. De som suttit instängda i en gruva i San José, Chile i 69 dagar. När de väl kom upp till jordens yta igen efter att ha varit instängda i över 2 månader välkomnades de av pressen och familjer och togs emot som världskändisar. Händelsen som har följts av över 1 miljard människor världen över har stärk och enat Chile menar president Sebastian Piñera i en intervju när han är i London för att träffa bland annat Sir Alex Ferguson, den brittiske premiärministern David Cameron och Drottning Elisabeth. 

Manchester United har bjudit in de 33 instängda gruvarbetarna och deras familjer till en heldag på Old Trafford, där de bland annat skall få en guidad rundtur, träffa spelarna, få signerade tröjor och se en match på plats. Jag tycker att det är en oerhört trevlig handling av United som ser till att gruvarbetarna inte glöms bort utan fortsätts uppmärksammas världen över. Chiles president Piñera jämför händelsen med den som inträffade den 6 februari 1958 då ett flygplan hyrt av Manchester United får motorproblem strax efter start och 23 människor omkommer. Vad Piñera menar är att Manchester United reste sig ur problemen och kom tillbaka starka än innan olyckan, någonting som han hoppas att även Chile skall göra.

"Manchester United prides itself on footballers with great courage. But the other quality we identify with in those 33 fantastic miners is endurance - endurance to survive." - Sir Alex Ferguson

"We're all delighted you're safe and we look forward to giving you a day to remember at Old Trafford." - Sir Alex Ferguson

Glory Glory Man United / Andreas

Ballon d'Or - Var är Rooney?

Så var det dags igen, världens mest eftertraktade fotbollspris, Ballon d'Or eller Guldbollen som den också heter har fått sin nominerade och den stora överraskningen tycker jag är att vår engelske landslagsanfallare, den hårdjobbande Wayne Rooney som ensam lyfte United till oanade höjder förra säsongen inte är bland de nominerade. Måhända att han tillsammans med England var en stor besvikelse i sommarens VM-slutspel men ett så bra lag som England skall inte stå och falla med en enda spelare. Att Rooney har lastats för Englands fiasko blev uppenbart då han på hemmaplan, i England buades ut i de inledande Premier League omgångarna och endast på Old Trafford blev han behandlad med den respekt som en spelare av hans kaliber är värdig.

Prisutdelningen som sedvanligt sker i Zürich, Schwiez, tillkännager den slutgiltiga vinnare den 10 januari 2011. De 32 spelare som är nominerade till Ballon d'Or är utspridda över fyra länder, och det visar hur jämnt det är i den moderna fotbollen. Tyskland tar ständigt in på Italien som Europas tredje populäraste liga och endast de Engelska fotbollslagens prestationer i Champions League samt Europa League gör att England fortfarande ligger 1:a som Europas populäraste liga. Tyskland toppar förövrigt publikligan före England tätt följt av Spanien samt Italien.

De 32 nominerade är: 

Daniel Alves (Brasilien/Barcelona), Carles Puyol (Spanien/Barcelona), Andres Iniesta (Spanien/Barcelona), Xavi (Spanien/Barcelona), Lionel Messi (Argentina/Barcelona), David Villa (Spanien/Barcelona)

Philipp Lahm (Tyskland/Bayern Munchen), Bastian Schweinsteiger (Tyskland/Bayern Munchen), Thomas Muller (Tyskland/Bayern Munchen), Arjen Robben (Holland/Bayern Munchen), Miroslav Klose (Tyskland/Bayern Munchen)

Iker Casillas (Spanien/Real Madrid), Xabi Alonso (Spanien/Real Madrid), Mesut Özil (Tyskland/Real Madrid), Cristiano Ronaldo (Portugal/Real Madrid)

Julio Cesar (Brasilien/Internazionale), Maicon (Brasilien/Internazionale), Wesley Sneijder (Holland/Internazionale), Samuel Eto'o (Kamerun/Internazionale)

Didier Drogba (Elfenbenskusten/Chelsea)

Cesc Fabregas (Spanien/Arsenal)

Asamoah Gyan (Ghana/Sunderland)

Diego Forlan (Uruguay/Atletico Madrid)

Som vi ser har Premier League (3) inte många nominerade spelar med till skillnad från exempelvis Spanien (11) och Tyskland (5). Tittar vi närmare är det inte enda engelsman nominerad och detta säger en del om hur världen ser England som fotbollsnation. Nu lär diskussionen om importförbud mot utländska spelare återigen blomma upp. 

Ett glädjeämne för oss United-fans är ändå att Sir Alex blivit nominerad till det ärofyllda priset "World Coach of the Year" eller årets tränare. Tillsammans med Ferguson återfinns också Wenger (Arsenal) och Ancelotti (Chelsea) för att nämna några. 

Glory Glory Man United / Andreas

Manchester United vs Wolverhampton - My verdict

Den lilla ärtan, Javier "Chicharito" Hernandez stod återigen i centrum när Wolves besegrades med 3-2 i Carling Cup och Uniteds chans på en tredje rak final på Wembley är nu bara 3 matcher bort. Mexikanen avgjorde mötet med sitt 6 mål i United tröjan och visade att söndagens mål inte var en slump.


Inför dagens match hade Wolves inte gjort mål på Old Trafford på 3 tidigare möten och kanske var det en viss underskattning i blandning med ett reservbetonat United som ledde till en onödigt spännande men underhållande match. Den stora överraskning tycker jag var att Carrick fick börja från start tillsammans med Gibson. Den förre landslagsspelaren har underpresterat det senaste och har fått se sig petad av Sir Alex favorit Scholes men jag hade förhoppning att Carrick skulle få speltid på lördag i toppmötet mot Tottenham men eftersom Anderson inte återhämtat sig från sin smäll mot Bursaspur gick Carrick in från start.


Första halvlek är händelselös och bjuder inte på mycket underhållning medan andra halvlek är raka motsatsen.


Mål! 56' minuten. Den starkt ifrågasatta sommarvärvningen av före detta hemlöse potrugisen Bebé gör 1-0 till United efter ett misslyckat inlägg som via en försvarare går över Hennesseys huvud och in i mål. Att en Wolves försvarare står på mållinjen och försöker nicka bort bollen är förgäves då den assisterande domaren har vinkat för mål.


Mål! 60' minuten. Vår ledning står sig dock inte länge för den kraftfulle vänsterbacken George Elokobi nickar distinkt in en hörna och Amos är ute och viftar vårgetingar och borde ta på sig målet. 


Mål! 70' minuten. Den sydkoreanske duracell-kaninen Ji-Sung Park är målskytt efter en United kontring där Parks passning mot Macheda bryts och vår elegante nummer 13 är först på bollen som ligger fri och sätter kliniskt 2-1 i högerhörnet.


Mål! 76' minuten. Nu har vi gjort det igen. Tappat vår ledning inte bara en utan två gånger om. Foley avslutar i bortre hörnet och Amos står på fel ben och kan inget göra. Hjärnan bakom målet är dock förre United spelaren Ebanks-Blake och Steven Fletcher som spelar snyggt innan den sistnämnde gör en klack framspelning som Foley gör mål på. 


I den 80' minuten byts söndagens hjälte och Stretford Ends nye favorit in, mexikanen Javier "Chicharito" Hernandez. Han byter av portugisen Bebé och det är med spänning vi ser fram mot att återse den kvicke, finurlige och tekniske målskytten. Han har gjort ett bra jobb och visar redan nu att han har kvalitéer som påminner starkt om en ung Ronaldo/Nani. Fortsätter han så här har vi en ny världsspelare om 1-2 år. Vilket köp! 

Mål! 90' minuten. "The mexiacan has done it again, unbelievable"! skriker kommentatorn och visst är det så. Hernandez förmåga att skapa någonting av ingenting har visat sig från den bästa sidan och 3-2 för United är ett faktum. Med en kvick fint kommer "Chicharito" loss från sin försvarare och avlossar ett skott som Hennessey är på men inte har kraft nog att styra utanför. Återigen visar vi hur starka vi är de sista 10 minuterna och användandet av den gamla klyschan, "det är inte över förrän den feta damen sjunger" visar sig på nytt användbar. 

Vad vi tar med oss:
- Hernandez sena avgörande
- Vi är 1 match närmare Wembley
- Bebé, portugisen har alla förutsättningar att lyckas, hoppas han fortsätter så här!


Glory Glory Man United / Andreas

Manchester United vs Wolverhampton - I siffror

Manchester United - Wolverhampton 3-2


Målskyttar
United: Bebé 56', Ji-Sung Park 70', Javier "Chicharito" Hernandez 90'
Wolves: George Elokobi 60', Kevin Foley 76'


Laguppställningar:

United

Amos

Brown-Smalling-Evans-Fabio (74)

Carrick-Gibson-Park

Obertan (90)

Macheda-Bebé (80)

Avbytare: Kuszczak, Neville (74), Rafael, Brady, Eikrem, Morrison (90), Hernandez (80)

Wolves

Hennessey

Foley-Berra-Mouyokolo-Elokobi

Jarvis(86)-Mancienne-Jones-Hunt

Ebanks Blake (80)-Fletcher

Avbytare: Hahnemann, Van Damme, Edwards, Stearman, Bent (80), Milijas, Doyle (86)

Varningar: United: Gibson, 67'

                    Wolves: -

Publik: 46 083

Bollinnehav: United: 54% - Wolves 46%

Glory Glory Man United / Andreas

Inför Manchester United - Wolverhampton

Då var det dags igen. På tisdag kväll smäller det på Old Trafford när regerande Carling Cup mästarna Manchester United tar emot Wolves. Med tanke på den svåra borta matchen på Britannia Stadium igår kommer Sir Alex Ferguson förmodligen byta ut hela startelvan och som vanligt spela med de yngre förmågorna i en turnering som inte har fullt så hög status som man kan önska. En cupseger är alltjämt en cupseger, och varje pokal som vinns stärker vår dominans som England bästa lag. 


En av Uniteds största legeneder, Bryan "Bobby" Robson säger i en intervju att de yngre spelarna måste ta turneringen på allvar och lära sig ta det ansvar som krävs för att bära den röda tröjan. Om United vinner turneringen blir det för tredje gången i rad och ett hattrick i segrar är alltid någonting att vara stolt över. Speciellt med tanke på att andra "big four" lag som Arsenal och Liverpool inte har vunnit några titlar på ett par år, något som alltid svider i rivalernas ögon. "Ungdomarna har en jättebra chans att visa för både tränare och publik vad de går för när de får chansen att spela i viktiga turneringsmatcher". - Bryan Robson

Den troliga startelvan mot Wolverhampton

Kuszczak

Brown-Smalling-Evans-Fabio

Obertan-Gibson-Anderson-Park

Macheda-Owen

Bänk: Amos, Bebe, Carrick, Dudgeon, Stawart, Keane och Eikrem

Kommentar: En stark startelva som visar vår truppbredd. En stabil backlinje som saknar den skadade Rafael men med spännande framtidslöftena Evans och Smalling ser Brown ut att ta högerbacksplatsen. Ett mittfält som saknar en av mina absoluta favoriter, Owen Hargreaves, men rapporter gör gällande att han verkligen är påväg tillbaka in i matchform. Park måste komma igång och en match mot Wolves kan vara nyckeln för att få Sydkoreanen att kvickna till och komma in i matchtempo. Ett snabbt anfallspar där nya supersub, "Kiko" Macheda spelar tillsammans med Uniteds nummer 7, Owen. Eftersom vi spelar en tuff hemma match mot Tottenham på lördag tror jag att Ferguson vilar Carrick med chans för ett eventuellt inhopp beroende på utgången i matchen. 


Vi borde vinna, och har helt klart laget för det men man skall inte underskatta McCarthy och hans mannar. Dem är säkert revanschsugna efter lördagens tunga förlust mot ett klart bättre Chelsea och den här gången tror jag inte McCarthy går inte med strategin att det kommer viktigare matcher utan kommer matcha starkast möjliga startelva. Wolves ligger förtillfället på 19 plats i tabellen på samma poäng som West Ham men med bättre målskillnad. En seger mot United och McCarthy får ytterliggare några matcher på sig att styra upp lagets dåliga inledning på säsongen.


Mitt tips: 2-0 till United, målskyttar: Macheda och Obertan


Glory Glory Man United / Andreas

Stoke vs Manchester United - My verdict

Säsongens första bortaseger är ett faktum - härligt! Men det krävdes en mexikans hjälte för att kunna ta med sig alla 3 poängen hem på ett svårspelat Britannia Stadium.


Med föga hopp om mer än 3 poäng såg jag inte fram emot den match som kunde avgöra Uniteds utgång i titelracet redan nu då suveräna serieledaren Chelsea sakta men säkert nötte ner ett tappert Wolverhampton på lördagen (2-0, Malouda, Kalou). För att vi inte ska tappa allt för mycket mark upp till ligaledaren från London var 3 poäng mer än välbehövligt, inte bara för tabellen men också för självförtroendet. Det är har varit en jobbig vecka för oss alla i och med Rooneys uttalanden om att vara eller icke vara. 


Mål! 27' minuten. Hernandez konstnickar in bollen. Nani slår en kort hörna och matar in en fin cross mot Vidic som skarvar vidare till Hernandez som med bakhuvudet! nickar in bollen otagbart för en överraskad Sörensen. Glädjen hos Unitedspelarna är stor och resultatet 0-1 är knappt förtjänt. Uniteds insats i förstahalvlek kan summeras av Gary Neville. Han är långsam, våldsam och saknar allt det han tidigare var. Att vi inte är 10 man efter en andra galen tackling är vi flera som är glada över och Marriner borde få en stor ask choklad av Sir Alex.

In i andra halvlek kommer Wes Brown, och vilken glädje. Den förra backtalangen har bara spelat en handfull minuter i år och behöver matchas in för att klara det hektiska spelschemat. Tillbaka till matchen. Den enda som presterar hyfsat offensivt är faktiskt Berbatov som med farliga vrickningar och smarta direktpassningar får fram bollar till löpande United spelare. Han ser het ut bulgaren, men man vet aldrig vad man får. Det kan vara en cykelspark som avgör eller löpmeter på strax under 4,5 kilometer på en match. Han blandar och ger Baba. 


Mål! 81' minuten. Tuncay som varit en friskt fläkt för Stoke skär in i ett passivt United försvar och skruvar på ett oerhört vackert sätt in kvitteringen i Van der Sars borte hörn. Vilket sätt att fira 100 Premier League matcher. Skottet sitter otagbart för holländaren och United har återigen tappat en ledning. Det är Stokes första mål på United på Britannia Stadium i Premier League spel och nu känns allting tungt igen. 


Mål! 86' minuten. Chicharito styr in Evras cykelsparksförsök. Berbatov lyckas lyfta in bollen till den avige Evra vars misslyckade skottförsök hamnar hos Hernandez som hur kyligt som helst vrickar in 2-1 och glädjen, euforin, lyckan är total. Ferdinand springer längsmed Unitedfansens läktare och hoppar och jublar, fans finns inne på planen och jag tror till och med att några av matchvärdarna fanns med i vår segerhög där Hernandez självklart var huvudpersonen. 


Äntligen börjar vi känna igen det dödlig United som alltid gör ett mål efter 85' minuten. Det United som kan spela uruselt hela matchen men ändå avgöra och ta 3 poäng. Ett United som har haft förbannat svårt att stänga matcherna trors elegant spel, snygga mål och passningar. Ett United som verkligen behövde ta 3 poäng, blev av med dem kort före slutet men visade hjärta och vinnarinstinkt värdig endast en Premier League mästare. 


Vad vi tar med oss:
- Hernandez påpasslighet att förvandla ingenting till 2 mål.
- Säsongens första bortaseger
- Vi är fortfarande obesegrade


"When their goal went in you start to say to yourself it is going to be one of those seasons, but Chicharito came up with the winner. It is the kind of goal United score over the years. Hopefully we can now kick on. We have some important games between now and Christmas time and we have to make our mark in the league now."
- Sir Alex Ferguson




Glory Glory Man United / Andreas 

Stoke vs Manchester United - I siffror

Stoke - Manchester United 1 - 2

Målskyttar

Stoke: Tuncay 81'

United: Javier "Chicharito" Hernandez 27', 86'

Laguppställningar:

Stoke

Sörensen

Huth-Shawcross-Faye-Collins (57)

Pennant (79)-Wilson-Delap-Etherington

Walters (66)-Jones

Avbytare: Begovic, Higginbotham (57), Whelan, Pugh, Gudjohnsen (79), Tuncay (66), Wilkinson

Manchester United

Van der Sar

Neville (45)-Ferdinand-Vidic-O'Shea (70)

Nani-Scholes (87)-Fletcher-Evra

Hernandez-Berbatov

Avbytare: Kuszczak, Brown (45), Smalling, Carrick (70), Obertan (87), Macheda, Gibson

Varningar: Stoke: Collins, 50', Wilson, 65'

                       United: Neville, 35', Scholes, 40'

Publik: 27 372

Bollinnehav: Stoke: 47% -  United: 53%


Glory Glory Man United / Andreas

Oh ah Cantona, say Oh ah Cantona

Många rader har skrivits om legenden från Marseille. En av de allra största spelarna i Engelsk och Manchester Uniteds fotbollshistoria. För mig är Cantona den störste. Han var nämligen den som presenterade mig för engelsk fotboll och världens bästa klubb, Manchester United. Cantona som alltid varit en spelare som gått sin egen väg slutade tidigt med fotbollen efter ett bråk med det franska fotbollsförbundet och dess representanter. Händelsen som utspelade sig skedde när Cantona spelade under Bernard Tapie i Marseille. Cantona och Tapie var ovänner från första dagen, och det hela urartade när Cantona i halvlek kastade en boll mot domaren i protest mot ett domslut. Händelsen gick till den franska disciplinnämnden och Cantona fick 1 månads avstängning. Det var någonting som den kontroversielle fransosen inte accepterade, och på sitt egna sätt, som vi alla lärde oss att älska, gick han fram till var och en av disciplinnämndens representanter och kallade dem för Idioter. Det hela ledde till att Cantonas avstängning förlängdes till 3 månader och Cantona tyckte då att det var dags att lägga av. 

Efter övertalning från både Michel Platini, Gérard Houllier och sin psykolog flyttade Cantona till England där legenden börjar ta form. Cantona ville från början spela för Liverpool där Graeme Souness var manager. Men Souness tyckte att stämningen och The Reds trupp var såpass bra att de tackade nej. Men Cantona gav inte upp och provspelade för Sheffield Wednesday innan gick han till Leeds United i januari 1992. Övergångssumman var på 900.00£ och det behövde Leeds aldrig ångra. Även om Cantona inte spottade in mål var han en lagspelare och en ledargestalt på planen och han hyllades när The Peacoocks gick upp i Premier League. Cantonas rykte på de brittiska öarna fortsatte öka när han skrev in sig i historieböckerna genom att bli en av de få utvalda spelare som gjort hattrick på Wembley. Cantonas var mot Liverpool i en 4-3 seger och Leeds United vann Charity Shield. 

Eric Cantona hade hittat formen, och i Leeds 5-0 seger över Tottenham gjorde han ytterliggare ett hattrick. Det första i Premier Leagues historia. I en tänkt affär där Dennis Irwin, en annan United legend, skulle gå till Leeds fick The Peacoocks ordförande Bill Fotherby frågan om Cantona var till salu. Efter att ha övervägt med Leeds tränare, Howard Wilkinson, gick Fotherby med på att sälja Cantona till United för 1.200.000£. Vad som händer sen är en ren askungen saga. Cantona fick chansen direkt när spelare som Dion Dublin, Mark Hughes och Brain McClair underpresterat under första halvan av säsongen, och United tappade mark gentemot andra storspenderande lag som Blackburn Rovers och Aston Villa. In i handlingen klev Kung Eric och United blev ligamästare för första gången sedan 1967. United försvarade titeln året efter och Cantona sågs som den stora hjälten med sitt geniala passningsspel, målsinne och uppoffrande arbete. 

Säsongen 1994-95 inträffade det vi alla minns med stor förvåning, häpnad, chock och plåga. Kungen av Stretford End, Uniteds store dirigent, den nu adlade Sir Alex Fergusons (SAF) mest lysande stjärna, blir avstängd 8 månader efter att ha attackerat Crystal Palace fanet Matthew Simmons. Avstängningen var global och Cantona förlorade inte bara respekten han hade från andra klubbars fans, men också den franska kaptens bindeln som han så stolt burit. Det engelska fotbollsförbundet, F.A kallade händelsen "En skämfläck för all fotboll" och Cantonas böter var höga, inte bara från F.A utan även från United. SAF lyckades övertala Cantona att stanna i United, och även om Cantona blev så desperat i sin önskan att få spela fotboll lämnade in en förfrågan om att få bryta sitt kontrakt för att lämna England, stannade han ändå kvar efter att ha mött SAF i Paris. 

Den stora revanschen för Cantona och Manchester United kom nästa säsong när laget låg så långt som 10 poäng efter suveräna ligaledaren Newcastle United. Cantona var matchvinnare gång efter annan och när United kryssade borta Queen's Park Rangers gick laget för första gången om The Magpies och lyckan var fulländad när laget höll sin ledning säsongen ut och återtog Premier Leagues trofé. Året efter blev han utsedd till lagkapten i Manchester United och med unga sugna spelare som David Beckham, Ryan Giggs, Paul Scholes, Nicky Butt och bröderna Neville försvarade United återigen sin titel. Cantona och United som nu hade vunnit 4 av de 5 senaste säsongerna i Premier League tappade sin motivation och beslutade sig väldigt oväntat och till oss fans stora besvikelse att sluta med fotbollen vid 30-års ålder. 

Även om Cantona vann många titlar saknar han den största av dem alla, Champions League, och franske författaren Philippe Auclair skriver i sin bok, "Cantona - The rebel who would be King" att en av United fansens allra största kelgrisar helt tappade motivationen efter att laget åkt ut mot Borussia Dortmund i Champions League's semifinalspel. Cantona har aldrig öppet talat om han ångrar sitt beslut att dra sig tillbaka men med tanke på att Manchester United vann trippel säsongen 1998-99 undrar man ju. Den kärlek United fansen visade Cantona var ömsesidig, och en starkare kärlek mellan spelare och fans är svår att hitta. Cantona har sagt att han inte kan vara stoltare över att fortfarande få höra sitt namn sjungas på Old Trafford och att han samtidigt fruktar en dag då så inte är fallet. 

Personligen tror jag inte den dagen kommer, för Cantona är lika stor, om inte större nu än vad han var då. De gamla fansen hyllar honom för de minnen och troféer han gett dem, de yngre för att hans hjärta fortfarande klappar för Englands bästa klubb. För mig är Cantona alltid den störste, det finns ingen som kan blir större. Han var skillnaden i matchen som ingen annan spelare var, hans betydelse för mig och United var enorm och hans namn kommer alltid leva vidare. Att Cantona dessutom ses som en av favoriterna till att efterträda SAF då han lämnar över sin krona för någon annan att leda Manchester United in i en ny era av titlar, storspelare och fantastiska ögonblick stärker bara Cantonas namn. Cantona är också en av Glazers allra största motsägare och har sagt att han vägrar komma tillbaka sålänge Glazers sitter i ledningen. Detta är någonting som ytterliggare föder den eld som brinner hos oss United fans att få bort amerikanerna från vår klubb. Och med starka gestalter i spetsen som Cantona, Beckham och "The red Knights" går amerikanerna en svår framtid tillmötes. 

Glory Glory Man United / Andreas