Manchester United vs Tottenham - My verdict

Med "The Bluebirds" nya låt, "I'll be there" fortfarande ringande i öronen beger jag mig till närmsta sportbar för att avnjuta ännu en bra engelsk match i det vackra lördagsvädret i Cardiff. Den tidiga matchen jag såg var mellan Cardiff City och Norwich, eller "The Canaries" som de kallas. Ett riktigt fågel mötet så att säga. Och visst kvittrade det till i nätet flertalet gånger, men det tar vi en annan gång.

Med en ännu viktigare match i antågande, ett toppmöte som gör att man kan rycka från lag som City, Tottenham och eventuellt W.B.A som på söndagen spelar en knivig match borta mot ett stark Blackpool tog vi oss an motståndet precis som jag hade hoppats på. Det fanns tempo, fart, löpningar och initiativ. Synd bara att Tottenham var lika imponerade och bjöd på en likvärdig insats första halvtimmen innan Kungen av försvaret, fältherren i backlinjen, Nemanja Vidic kunde knoppa in 1-0 och skicka nästan hela Old Trafford i ett glädjerus. 

Mål! 31' minuten. Perfekt inlägg av strålande portugisen Nani som inlett säsongen på ett övertygande sätt, och 1-0 var inte orättvist, även om det kunde stått 1-1 redan efter 8 minuter då både Park och Van der Vaart träffat stolparna.

Första halvlek var rolig att titta på, och mängder med chanser åt båda hållen gjorde att man hoppades på en bättre andra halvlek där vi kunde ta än mer kontroll över matchen. Hade det inte varit för vår äldste på planen, den sista utposten, hade Tottenham nästan kvitterat omgående då duktiga kroaten Modric fick på en bra halvvolley träff som Van der Sar tippade utanför. Den vindsnabbe Gareth Bale har hittat formen och om det inte vore för hans svaga höger hade Tottenham nog kvitterat en bit in i andra halvlek då ovan nämnde Bale lyckades slita sig loss men sköt en bra bit över med fel fot. Tottenham hade ätit sig in bra i matchen och Sir Alex lät sig inte imponeras av tröge bulgaren "Slapatov" på topp utan ersätta honom omgående med Scholes medan Brown fick ersätta Rafael och vi spelade mer en 4-5-1 än 4-4-2 uppställning. 

Som vi har vant oss vid över åren vet vi att ett mål alltid kommer efter 80' match minuten, och så var fallet även denna gång. Men att det blev mål, hur det blev mål och framför allt att det kunde bli mål är det nog ingen förutom domare Mark Clattenburg som kan förstå någonsin. Jag skall försöka ge min reflektion av målet och göra det så enkelt som det bara kan att förstå situationen. Annars rekommenderar jag http://www.youtube.com/watch?v=VnDufhH6xOw ifall ni själva vill se spektaklet i sin helhet.

Mål! 84' minuten. Nani kommer förbi Kaboul som rycker lite i tröjan och Nani faller enkelt. Clattenburg gör rätt och friar. I samma situation som Nani faller tar han bollen klart och tydligt med handen och Spurs får frispark. Gomes rullar fram bollen några meter som är så modernt inom dagens fotboll, Nani springer fram till bollen, tittar på domaren som visar att bollen är i spel, portugisen är inte sen att utnyttja läget och skjuter in den i mål och Clattenburg signalerar för 2-0. Linjemannen däremot vinkar för offside!? och de två inblandade svart-vit randiga männen har en konferens innan 2-0 skrivs på resultattavlan och trots Tottenhams vilda protester står Clattenburg fast vid sitt domslut. På tilläggstid kunde Nani sedan även gjort 3-0 men skottet tar i överkant på ribban.

Vad vi tar med oss:

- Mål efter match minut 80', det är stärkande, spännande och onödigt att vänta in i det sista, men vi är United, det är så här vi jobbar

- Chicharito och Nani visar grym form, hoppats resten av laget följer dem

- Turen är nu på vår sida, hoppas även detta håller

"The goal should definitely have stood because the referee has played on. 

It's the linesman and goalkeeper who have made the biggest mistakes."
- Sir Alex Ferguson


Glory Glory Man United / Andreas